Trist, har tappat rösten. Den bara kraxar och piper, kan nästan inte viska ens. Kände redan i morse hur det skar sig liksom, som i målbrottet. Sen blev det värre och värre. Så nu måste jag tiga..
Väldigt irriterande.
Väldigt ovant.
Jag som har såna pratbehov, måste prata av mig, formulera, klä tankar i ord. A sa nåt i kväll som jag kände jag var tvungen att bemöta med kraft liksom. Men det gick ju inte alls.
Fick ta en långpromenad, med lurar och mp3.
Hjälp, känner mig instängd i mig själv..!
Hm, inser att några i min omgivning kanske tycker att de här är rätt skönt. Att jag är lite tyst alltså.
Jaja, jag bjuder på det då..
1 kommentar:
Ganska skönt att ha ett eget litet "grubbelbuder". Men man har ju aldrig ett sånt snackbehov som när man inte får prata. Hoppas du blir bättre snart.Sköt om dig och hälsa A.
Kramen!
Skicka en kommentar