Såg Malous minnesprogram om Anna Lindh i kväll.
Det som visas och sägs har jag hört och sett många gånger. Men ändå, fastnar och blir berörd.
Blir det extra sorgligt för att Anna ser så väldigt glad ut på alla bilder och filmsnuttar..?
Som att hon verkligen tyckte ovanligt mycket om att leva och göra det hon gjorde..?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar